Kungsleden 2006

Efter att i många år semestrat i Vindelfjällen har intresset för fjällvandring vuxit sig allt starkare. Varje år vi varit där har vi gjort dagsturer upp på kalfjället för att antingen bara koppla av eller för att fiska. Vi har också alltid haft med oss ett par hundar och de har trivts väl på dessa vidder.

 2004 hade vi sällskap av Patrik och Sara från Uppsala och då gjorde vi en tur upp på fjället för att fiska. Vi övernattade en natt i tält. Vi hade också med oss 2 hundar: vår schippe Alice och Patrik och Saras rottis Lukas. När vi satt där på kvällen utanför tältet så tog funderingarna på att göra en ”riktig” vandring alltmer form och vi bestämde oss för att tillsammans göra en vandring någonstans i vår vackra fjällvärld.

Vi träffas ganska ofta i alla möjliga sammanhang. Den där fjällvandringen kom på tal allt som oftast och vi bestämde oss för att 2006 skulle det bli av och då skulle vi vandra på Kungsleden mellan Hemavan och Ammarnäs, en sträcka på ca 80 km.

Vi skulle gå i början på augusti, därför att vi av erfarenhet märkt att bl.a. mygg och knott inte var på bettet (!) då, i alla fall inte där vi varit tidigare under åren. Dessutom var ”turisttrycket” mindre.

Vår tanke var att min hustru Inga-Lill skulle skjutsa oss från stugan i Umasjö, (ca 40 km norr om Tärnaby) till Ammarnäs, en sträcka på ca 60 mil tur o retur! (Det är långt för oss sörlän-ningar).

En dag ringde Patrik mig och frågade om vi inte kunde tänka oss att flyga från Hemavan till Ammarnäs med helikopter. Det skulle bara ta ca 18 minuter. Visst, varför inte. Han beställde biljett för 3 vuxna, jag, Patrik och Sara, och så våra hundar Vectra och Lukas. De räknades som en vuxen ihop.

Allt detta var fixat tidigt i våras så nu var det bara att förbereda sig och sin hund för detta äventyr. Konditionen var väl inte den bästa och tvättmaskinen behövde bytas ut till en tvättbräda.

Allteftersom våren och sommaren gick så steg lusten inför denna vandring. I mitten på juli packade jag min ryggsäck med den packning som skulle bäras med. Det gällde ju att träna bort träningsvärken som axlarna drabbas av när man började bära. Trots all planering så vägde ryggsäcken 16-17 kg så nog kändes det i början men med träningen så gick det bättre och bättre. Även min vovve, Keerotts Vectra, fick träna med att bära sin del av bördan. Hon fick sina packväskor fyllda med sin matranson och liggunderlag. I början tyckte hon väl inte så där bra om det men det blev bättre för henne också.

Grannarna tittade förundrat på oss när vi var ute och gick våra rundor efter jobbet: ”Vaffö gör de på detta viset?”

Uppe i Uppsala tränade Patrik och Sara och deras vovve, Keerotts von Lukas, på samma sätt.

Den 31 juli (första semesterdagen) bar det iväg mot Vindelfjällen, en liten biltripp på 150 mil.

Vi var efter en övernattning norr om Östersund framme i Umasjö på tisdagseftermiddagen. Vädret var fantastiskt med ca 25 grader och m olnfri himmel. För den verksamhet som vi snart skulle bedriva så var väl detta lite väl bra men nu var vi inställda på att genomföra vår vandring. På torsdagen kom Patrik och Sara och Lukas. De såg ut att vara i god form.

Vi skulle flyga någon gång vid 15-16-tiden på fredagen så vi ägnade stor del av dagen till att gå igenom pa ckningen för att kolla att allt var med.

På eftermiddagen åkte vi ner till Hemavan och vid halvfemtiden lastade vi ombord oss, våra hundar och våra grejor i helikoptern. Vi hade sällskap me d 2 damer från Stockholm som också skulle vandra ett par delsträckor på Kungsleden. Till saken hör att en av dessa damer var hundrädd så hon tyckte det var lite spänt att sitta så tätt inpå 2 st rottisar i en liten helikopter, men ibland måste man bara gilla läget.

Vi vinkade adjö till hustrun, som skulle koppla av på sitt vis och så var vi iväg.

Dag 1: Ammarnäs – Aigertstugan 8 km.

Flygresan gick bra med tanke på att det var första gången som våra vovvar flög. De satt och tittade förundrat ut genom sidorutan på marken nedanför oss.

Väl framme i Ammarnäs lastade vi ur och  ryggsäck och packväskor på och så var vi på gång!

Vi hade planerat att gå sträckan på 5 dagar och vår första anhalt skulle bli i närheten av Aigertstugan ca 8 km från Ammarnäs. Sträckan inleddes med en ganska så brant stigning upp mot kalfjället så nu fick vi känna på att det var inte som att ta en promenad i stan.

Vid 10-tiden på kvällen var vi framme vid stugan och där pratade vi med stugvärden, inhandlade 1 liter rödsprit till vårt kök, (vi skulle laga vår  mat över spritkök). Vi slog upp tältet ca 1 km in på nästa sträcka och där lagade vi vårt första mål mat på fjället. Efter vandringen smakade det gott, mycket gott. Trötta och nöjda med dagen kom vi sovsäck vid midnatt. Det tog en stund innan vi alla vant oss vid vårt nya sovrum och efter lite avbrott i sömnen vaknade vi upp till en ny dag.

Dag 2: Aigert – Servestugan 19 km.

Solen stod högt på himlen när vi gav oss iväg. Det skulle bli en (mycket) varm dag. Vi gick hela tiden på kalfjäll (utom ca 2 km på slutet av sträckan) så det fanns inga skuggiga partier att sätta sig att vila oss och vovvarna så vi fick under rasterna rigga upp handdukar och ryggsäckar så de fick lite skugga och kunde sänka tempen lite. Vi passade även på att kyla oss i de små tjärnar som vi passerade. Ungefär halvvägs in mötte vi en ensam vandrare som gärna ville hälsa på våra hundar och det fick han naturligtvis. Hundarna ville också hälsa på honom. Det visade sig att denne vandrare och Patrik hade legat på samma träningsläger (tyngdlyftning) för ungefär 10 år sedan och inte setts sen dess!! Världen är bra liten ibland.

Vissa bitar av denna sträcka var väldigt stenig/blockig, men inte speciellt svårvandrat. Dock var den mycket kuperad så det tog på krafterna både på oss och hundarna men vid 6-tiden på kvällen var vi framme vid Servestugan.

Vilka fantastiska vyer, vi lever i ett mycket vackert land.

Vi slog läger på ”tältplatsen” i anslutning till stugan bredvid en liten bäck. Senare på kvällen kom ytterligare en tältare (holländare) till platsen.

Efter en så varm dag med mycket svettning så var det dags att gå till ”badhuset”, en liten bäck med ca 20 cm:s vattenstånd, för att ta ett uppfriskande dopp. Det gick det med!

Vi åt med god aptit och lyssnade på holländaren, som berättade om allt han hade upplevt på sina många vandringar. Han hade vandrat mycket i svenska fjällen och även varit i Alaska och vandrat. Men han ville verkligen BESEGRA Kungsleden! Första gången han gick på Kungsleden hade den nästan besegrat honom så nu skulle han ge igen!! Han gillade inte att det var så fint väder, nej, han ville ha RAIN! SNOWSTORM! DISASTER! Så att han fick nytta av sin utrustning och kunnande. Ett tag trodde jag att han var släkt med Mynchhausen.

Dag 3: Servestugan – Tärnasjöstugan 14 km.

Vaknade upp till en mulen men temperaturmässigt bättre dag för vandring. Efter översyn av fötter och övrig utrustning gav vi oss iväg. Det började med vandring uppför eftersom stugorna oftast ligger i lite lägre terräng. Väl uppe gick vandringen ganska lätt och vi passerade många sträckor där leden var spångad. Det är förunderligt hur snabbt hundarna lärde sig att gå på dessa spångar istället för att gå i det blöta vid sidan om.

Vi träffade på lite strören också. Vectra och Lukas tyckte det var intressanta företeelser.

Vi gjorde många stopp och beundrade utsikten över detta fantastiska landskap.

Vid lunchtid gjorde vi ett längre stopp och såg till att vi fick i oss varm mat. Vilken matlust man får av sådana här aktiviteter, t.o.m. frystorkat blir den bästa gourmetupplevelse.

En sak som slog oss var också att hundarna, så fort vi gjorde halt och tog av dem deras packväskor, redde till sig och la sig att vila. Det tog även på dem att vandra.

Vid Tärnasjöstugan fanns även bastu och ju närmare vi kom stugan desto mer säkra blev vi på att vi skulle ta oss ett bastubad med tillhörande dopp i Tärnasjön.

När vi hade ca 3 km kvar till dagens slutmål blev Vectra och jag anfallna av jordgetingar, små ilskna rackare, som byggt sitt bo under en av spångarna som vi gick på. Både Vectra och jag blev bitna så jag fick ge henne några cortisontabletter som fanns med i husapoteket. Efter en stunds vila fortsatte vi och hon verkade vara OK.

Väl framme slog vi först upp tältet i en liten dunge en bit från stugan men flyttade det senare ner till en liten udde i sjön. Den nya platsen var rena  reklampelaren för Kungsleden.

Det blev ett bastubad med tillhörande pilsner (fanns att köpa i stugan) och dopp i sjön (otroligt skönt!) innan vi lagade till kvällsvarden. Innan vi gick till tältet tvättade jag och Patrik upp lite kläder, (Sara tyckte det hade börjat lukta skunk nämligen!). Sen satt vi en stund och bara insöp miljön utanför tältet innan det var sovdags.

Dag 4: Tärnasjöstugan – Syterstugan 14 km.

Vaknade upp med lite känning av dålig rygg men som tur var så kan Patrik det här med hur man handskas med sådant. Efter lite massage och lite lyft och ryck knöt han upp det.

Idag var de första 6-7 km lätt vandring genom björkskog längs Tärnasjöns strand. Vädret hade ändrat sig så nu småregnade det och det var betydligt friskare i luften. När vi kom ner till sjöns södra ände tog vi lunchpaus innan vi skulle gå över 5 st hängbroar av varierande  längd och höjd över vattnet. Det skulle bli spännande att se hur våra hundar löste detta.

De två från Stockholm som flög med oss ut skulle bli upplockade här av helikoptern för de skulle inte gå längre än hit. De fanns redan på plats när vi kom fram till broarna.

Vi bytte lite kläder och sen fortsatte vi. Broarna var inte något problem alls för Vectra och Lukas. Gick som en dans att gå över.

Snart började en ny klättring uppför mot Syterstugan. Väl uppe såg vi stugan och snart var vi framme. Där hälsades vi välkomna av stugvärden som bjöd på saft. Vi pratade en stund med henne och det visade sig att hon gått på Jämshögs Folkhögskola så hon var väl förtrogen med våra hemtrakter.

Vi slog upp vårt tält mitt i blåbärsriset.

Hundarna lade sig att vila men i denna stugan var det fler personer än i de föregående och många var de som ville hälsa och även beundra våra kompisar som skötte sig så bra.

Kvällsbadet togs i en forsande fjällbäck (kallt frisk vatten). Var ganska så trötta så vi kom i säng tidigt denna kväll.

Vid 4-tiden vaknade jag av att det blåste halv storm minst. Gjorde ett litet besök utomhus för att lätta på trycket. Patrik vaknade när jag kröp in igen och sen kunde han inte somna om.

Han gick också ut och istället för att sova plockade han sin kåsa full med blåbär som vi sen hade till morgongröten. Gott med lite tilltugg.

Dag 5: Syterstugan – Viterskalstuga – Hemavan 23 km.

Denna morgon var vi tidigt igång. Idag hade vi funderingar på att ta de båda sista delsträckorna till Hemavan men vi skulle inte bestämma oss förrän vi hade kommit till Viterskalstugan ca 12 km från start. Vi skulle gå genom Syterskalet, en dalgång mellan höga bergssidor, Norra och Södra Sytertopparna ca 1700 – 1800 m höga. Vi började med en klättring de första 2 km uppför och det var en ganska tuff påfrestning, men när vi väl var uppe blev det lite lättare att gå. Vovvarna knegade på de också. Det var omväxlande väder med både sol, regn och bitvis näst intill storm när vinden pressades ner i dalgången.

Vi träffade ett gäng ungdomar som övernattat i Syterskalet. De såg ganska slitna ut men höll på att äta frukost när vi passerade så de fick lite nya krafter.

Från det att man kommer in i dalgången sträcker den  sig 5 km fram till Viterskalstugan och det är en mäktig upplevelse att gå i denna trånga passage med höga berg båda sidor. Vädret var också skiftande så som det kan vara i fjällen, sol, regn och blåst om vartannat. Vi mötte alltfler vandrare längs denna del av leden. Tidigare hade vi inte mött särskilt många men nu märktes det att vi närmade oss ”civilisationen” igen. För att spara på krafterna både hos oss själva och hos hundarna gjorde vi många pauser.

När vi kom fram till Viterskalstugan tillagade vi en riktig delikatess: köttbullar i sås på burk och potatismos. Till det drack vi vatten. Mums!

Nu var det ”bara”11 km kvar till Hemavan så efter ett kort rådslag bestämde vi oss för att den delen också idag. Trots allt var klockan bara mitt på dagen och vi kunde ta det lugnt och ändå komma fram i vettig tid.

Vi följde Syterbäckens dalgång mot Hemavan. Träffade ganska många vandrare som tagit liften i Hemavan upp till högplatån för att ta leden tur och retur till Viterskalstugan som dagstur. Det blir ungefär 15 km. Man sparar in ca 3 km på att ta liften upp.

Vi kom fram så vi såg ut över Umeälvens dalgång och då hade vi 5 km kvar av vår Kungsledsvandring. Nu börja de det kännas lite i både fötter och muskler beroende på att dagens etapp blev rätt lång. Vi tryckte i oss de sista chokladbitarna och var snart nere i Hemavan där Inga-Lill väntade på oss.

Vi hade gått och fantiserat om att när vi kom tillbaka skulle det sitta fint med en riktigt god köttbit, ett glas öl eller rött.

Sammanfattning.

Vi är stolta och tacksamma  för att vi genomfört denna vandring. Att leva och bo i ett sådant land med dessa möjligheter och få ta del av dess underbara natur gör att vi redan börjat fundera på nästa projekt.

Våra hundar har klarat detta på ett utmärkt sätt och varit till både nytta och glädje på vandringen.

Vi har även lärt oss en del om det blir fler vandringar som vi hoppas och tror.

Bertil o Keerotts Vectra

Patrik, Sara och Keerotts Lukas.

PS. Angående köttbiten som vi fantiserat om så kan upplysningsvis nämnas att det hade blivit strömavbrott i stugan hos Inga-Lill så vi fick nöja oss med smörgås! DS.